NH återuppfinner Nationerna

Nationernas Hus får mindre gäster. Nationerna går utför. Båda parter behöver storskalig rekrytering och PR för att fortsätta fungera.

Är du också från <insert hemort>?

Idag gör parterna detta var för sig. På den gamla goda tiden hade NH 13 olika PR-utskott som kallades Nationer. De gjorde i och för sig bara PR och rekrytering för egen del, men risken var nära 100% att den nyrekryterade medlemmen ändå hamnade på NH i slutändan, antingen som sittningsdeltagare, stamgäst eller arbetare. Det fiffiga var att en nyrekryterad gick med på grund av eget intresse och känslan av tillhörighet. Medlemmen betalade till och med för sitt medlemskap!

Hej, vill du arbeta?

Idag pratar man på NH endast om hur man ska få folk att jobba. Inga steg däremellan, bara jobba. Och fler gäster, hur fixar vi dem? Man äskar pengar från Nationernas Förbund för att fixa personalaktiviteter, och “går runt i klasser” för att hitta nya arbetare. Man skaffar egna kort som ger förmåner på huset. Snart gör man säkert gruppen som utför detta till en egen förening, och violà, en Nation är uppfunnen på nytt.

Det fundamentala som saknas i den nya approachen är den gemensamma nämnaren. Förr blev man involverad i NH/Nationerna på grund av hemorten. Jag minns själv hur jag blev rekryterad. Klart man ska gå med i Nationen som representerar Hälsingland, tänkte jag. Idag är det mer rakt på sak: “Hej, vill du jobba?”.

Är det så konstigt att fler blev involverade förr?

  • 13 pr-utskott är fler än en NH-styrelse
  • “Är du också från <insert hemort>?” känns mer välkomnande än “Vill du arbeta ideellt?”

Cred till Umeås nationer idag som kämpar för ett fortsatt Nationsliv.