Nationsandan tynar bort sakta men säkert i mina ögon, speciellt nu när Umeås mest framstående Nation lagt ned. Man måste agera väldigt snabbt om man vill ha ett NH kvar om ett par år.
Nedläggandet av Övre Norrlands Nation gör mig extra bekymrad. Kommer Umeås nationsliv klara smällen?
Vad jag hört måste Nationernas Förbund ha minst 3 aktiva nationer, blir det färre måste man lägga ned. Och lägger NF ned har inte Nationernas Hus någon ekonomi.
Det finns i dagsläget 4 nationer varav 2 av dem enligt mig är stabila (trots att de har ganska få medlemmar). Totalt sett en väldigt instabil situation.
Jag är hoppfull och tror att NF kan fixa en ny driven styrelse som kan ordna till det här. Men det gäller att välja personer som har vetskap om hur organisationen var tänkt från början (med Nationerna i centrum) och det dystra läget. Endast NF kan fixa det här, det är ju de som reglerar hela organisationen.
Det enda som behövs för att rädda NH är blomstrande Nationer. Så hur ska man ordna detta? Ska man be utsocknes vännationer om hjälp? Ska man ha nationsobligatorium för alla under NH’s tak? Det kanske inte ens är värt att ta striden och bara lägga ner direkt? Ge gärna dina synpunkter i kommentarsfältet nedan, eller skicka till NF’s ordförande på .
Nationernas Förbunds stadgar kan vara relevanta och intressanta att kika på. Det finns många punkter där som jag anser inte följs längre.
Jag och Inspektor Björn Hånell bränner bock under Brända Bockens Gasque 2008. Foto: Elina Nilsson
Jag kan börja med att jag inte tror på att ett nationsobligatorium för folk som arbetar på NH löser inte problemet. Detta lika lite som att det vore obligatoriskt för styrelsemedlemmar i nationerna att arbeta på NH regelbundet. Om jag inte missminner mig hade vi ett innebandylag i korpserien med nationsobligatorium vilket ledde till spänningar och problem bland de som spelade.
Redan för flera år sedan började nationerna att gå från att vara föreningar som skulle knyta ihop studenter över program- och sektionsgränser till att mera fungera som större kompisgäng. Ja, mindre föreningar och deras styrelser är och blir oundvikligt till kompisgäng men det är viktigt att inte låta detta skrämma bort medlemmar.
Anledningen till att folk inte går med och engagerar sig i de så kallade nationerna som vi har vid Umeå universitet är att de inte längre har något att erbjuda studenter. Konkurrensen om studenters tid är för stor, detta samtidigt som att det finns mycket roligare alternativ i föreningsväg för studenter, oavsett vad de är intresserade av. Töntstämpeln nationerna har haft i alla år har inte heller hjälpt.
Som jag har förstått det har nyrekryteringen i flera nationer varit försumbar sedan 2003-2004, med undantag för vissa terminer. Dessa undantag har dock inte berott på nya sätt att arbeta utan på att ett fåtal personer haft många kompisar eller klasskamrater som de rekryterat. När dessa personer sedan tröttnade och gick vidare följde deras kompisar med. Med en obefintlig nyrekrytering är varje studentförening dömd att upphöra för eller senare.
Problemet nationerna fått kämpa med de senaste åren har inte varit att få en förening att fortsätta att fungera utan att få ett kompisgäng möjligheten få fortsätta till att leka förening. Kompisgäng varken kan eller bör växa på samma sätt som föreningar måste kunna växa och utvecklas för att inte upphöra att existera.
Det är beklagligt att ÖNN har lagt ner. Frågan är dock om inte nationerna redan tidigare borde funderat över hur de ska möta framtiden. Flera nationer har lagts ner tidigare, varför har man inte tagit någon lärdom av detta? Varför puffade man på i samma takt och oförändrade hierarki, organisation och syn på medlemmar som man gjort sedan 2003?
Utifall det är några oklarheter så tror jag inte att ett nationsobligatorium är någon lösning på problemet.
Vidare har jag ingenting emot kompisgäng eller att folk är kompisar med varandra, jag tror bara inte att det är det bästa sättet att rekrytera nya medlemmar till en förening på.
Hej Stefan och beklagar sorgen.
Jag heter alltså Lotten Lindström och är gamm-2Q i ÖNN och gamm-PQM i NF. Det här tilldrog sig i början av det här millenniet och i slutet av det förra. Att ÖNN lagts vilande känns väldigt tråkigtl, för det är i nationens regi som mina gyllene stunder av studentliv utspelat sig.
Den här problematiken är inte ny. Varken inom nationerna eller andra ideella föreningar. Att leda en ideell förening är den högre skolans ledarskap. Det bygger hela tiden på att alla ska tycka att det är så kul att delta i olika aktiviteter, att de också är beredda att lägga ner både ansvar och jobb för organisationen. Det finns inga möjligheter att betala för tiden som läggs ner och det är svårt att dela ut andra förmåner, som diskuterats, t ex gratis festbiljetter etc. Visst, enstaka freebees, men det finns fortfarande inte pengar att lägga ut, som räcker till mer än symboliska gester. Det är dock inte det som är det som gör att vi till mans och kvinns, prioriterat nationen, genom att ta en omtenta för laget. Det är känslan för människorna och verksamheten. Det är en konst att få människor så engagerade, men det är också då det blir häftigt att driva förening.
Även på min tid slet nationerna för att hitta lämpligt folk till styrelserna, och det både på NH, i NF och i de olika nationerna. Alla hade sina svackor och alla hade sina perioder när föreningarna gick som tåget. Min koll på hur det ser ut idag är rätt liten, då jag sedan några år tillbaka är ute i vardagslivets tråk och tvång.
Däremot tror jag inte att ni ska kasta in handduken, när det gäller NH och nationerna. Frågan är inte om de kommer att överleva. Frågan är om ni som är aktiva lyckas fundera ut ett sätt så att de överlever. Den här diskussionen är inte ny, för nationer har kämpat för sin överlevnad förr. Förslagen har varit många. Hur stöttar NH nationsstyrelserna, t ex? Ska det finnas flera nationer, eller ska nationerna samlas under parollen NATIONEN, för att sedan ha små geografiska undergrupper? Är det bara bull, och kör man bara på, så kommer det snart att visa sig vilka nationer som är livskraftiga och så kommer det att lösa sig vad det lider?
Som sagt, nationerna har krisat förr. Det gör ont i hjärtat att ÖNN lagts vilande, men livet förändras inte bara för människor. En utmaning som alla studentföreningar står inför är att det är hög omsättning på folk, och att det kan gå fort att aktiva helt plötsligt lämnar. Du skriver om att ta hjälp utifrån. Glöm inte oss gamlingar. Jag garanterar att jag inte är ensam om att finnas (hyfsat) i närheten i Umeå, och kan tänka mig att vika en helg för att prata nationsliv och leda diskussioner, ja, och att finnas som bollplank om det är det ni behöver. Problematiken som du pratar om är som sagt inte ny och behöver ni tips om hur ni ska hålla både huset och nationerna på fötter, så finns vi här. 🙂
Många nationskramar!
Gamm-Lotten 🙂